A small step for mankind, a big one for me!

Precis kommit hem från Göteborg. Om jag skriver fel eller om det är massa stavfel så är det för att jag ser så suddigt och minsta ljusstrimma är direkt bländande. Försmak på vad som komma skall kan jag tänka mig. Undersökningen gick bra, jag ska operera den 25 april. Det får bli ELSA metoden, och inte LASIK, som jag hade tänkt först. ELSA är mycket säkrare och resultatet på lång sikt blir bättre. LASIK blir bra syn med en gång, men med större risk och sämre mörkerseende och kontrast. Läkaren jämförde de båda som skrubbsår och skärsår, där ELSA är skrubb och LASIK är skär. Ett skrubbsår är inte farligt och kroppen kan lätt läka det automatiskt och det blir precis som förut, medans ett skärsår tar lång tid att läka och det kan aldrig bli precis som innan.

Tillbaka till varför jag redan nu ser suddigt och är extremt ljuskänslig. Jo, när jag kom till kliniken så fick jag först göra en vanlig synundersökning och de mätte hornhinnans djup och hade sig. Sen fick jag pupillvidgande droppar som skulle verka i 45 minuter. Under den tiden passade jag på att äta lunch. Jag gick till Hard rock cafe och beställde hickory-rökta ribs (en klar favorit-i-repris) Ungefär då började dropparna att verka. Mina pupiller var stora som femtio-öringar och det såg ut som om jag hade helt svarta ögon. Lite creepy, men det värsta var att jag fick rent ut sagt känna mig fram när jag skulle gå tillbaka. En otroligt äcklig känsla, man känner sig verkligen helt hjälplös om man inte kan se. Väl inne på kliniken igen fick jag mäta och greja igen, denna gången med vidgade pupiller. Sen bokade jag tiden för operation och begav mig till centralstationen igen. Det gjorde ont i ögonen av allt ljus och mina ögonbryn fastnade i nån sorts kis-kramp. Men hem kom jag som tur var. Längtar som tusan nu till den 25.