A small step for mankind, a big one for me!

Nu, efter en veckas tid spenderad hemma hos mina föräldrar, är jag äntligen tillbaks hemma. Jag ska försöka berätta hela händelseförloppet för den som är intresserad.

Jag kom till Vårda ögonklinik vid 10.30 på Onsdagen den 25. Först fick jag göra en vanlig kort synundersökning och sedan fick jag bedövningsdroppar som skulle verka i en halvtimme ungefär. Jag fick sitta och titta på tv under tiden : )
Sen var det dags att opereras! Det första sköterskorna gjorde var att tvätta ögonen med nån blandning utav vatten och tvål-nånting. Vid detta laget var jag rejält nervös så när strålen med vatten strilade rätt in i ögat på mig så fick jag en sån obehaglig känsla att jag hyperventilerade och rös till. Äckligt. Som tur var var detta det värsta med hela operationen : D

När väl ögonen var rena och fina så satte läkaren, som förövrigt hette Hans, på en sorts anordning som höll upp mina ögonlock så jag inte kunde blinka. Detta hade jag fått för mig innan skulle vara jättehemskt och obehagligt, men det var helt lugnt. Kändes lite, lite skumt bara. Sen la Hans på en alkohollösning som "löste upp" yttersta skiktet på hornhinnan, som han sen penslade bort. Därefter så började han bränna med lasern. Det luktade bränt och kändes så sjukt på nåt sätt att jag små-flinade. När bränningen var klar så penslade han på det översta skiktet igen och la på en skyddslins som plåster. Sen upprepade han proceduren på nästa öga. Överallt står det att hela operationen tar ungefär 20-30 minuter, men hela rasket var över på cirka 7 minuter (det kändes som typ 3). Det gick sjukt snabbt.

Direkt efter så såg jag betydligt bättre än utan glasögon, men det var suddigt och svårt att fokusera blicken. Jag åkte hem och la mig och sov i några timmar. Synen blev allt suddigare ju längre tiden gick och det fanns inget annat att göra än att lyssna på musik och radio. På torsdags natt så började skyddslinsen att skava, men man var tvungen att vänta tills dag 3 med att ta ut den, så på fredag klockan sex, innan jag skulle till brorsan på förlovningsfest så tog jag ut den. Det kändes underbart i hela 5 minuter, sen kom en stark fysisk smärta. Det kändes som om någon hade tömt en flaska pepparspray i ögonen på mig, men som tur var lindrades det något när jag blundade. Så nu var jag officiellt blind : ) Festen blev inte så rolig (fan vad svårt det är att äta när man inte ser) och det var svårt att koncentrera bort smärtan. Jag tog bedövningsdroppar när jag kom hem och la mig för att försöka sova bort tiden. På Lördagen var det VÄRRE!!! Nu kändes det inte längre som pepparspray, utan nu var det som om någon petade eller skar mig i ögat, och det blev inte bättre när jag blundade. Det var nog den längsta dagen i mitt liv tror jag, vad jag än gjorde så bultade det ut smärta. Tog en sömntablett och bedövningsdroppar  den kvällen. När jag vaknade på Söndagen så var smärtan borta, och jag kunde se igen. Det var verkligen himmelriket i jämförelse med dagen innan.

Sen i Söndags har det bara rullat på och blivit bättre för var dag. I denna stund är det mycket bra. Jag ser i stort sett allting och har inget ont. Det enda man kan klaga på är att jag är ljuskänslig och har svårt för att se saker på långt håll och väldigt nära håll. Men läkaren sa att det tar 2-4 veckor att få en normal syn igen, och det har bara gått en vecka än så länge. Det känns helt underbart och jag ångar absolut inte det här. Smärtan var också värt det, om man tänker på resultatet. Jag har redan vant mig av med att sträcka mig efter glasögonen på morgonen och efter jag duschat, och det känns även det bra. Jag testade att ta på mig mina glasögon idag, och jävlar vad dåligt jag såg : ) Det känns som sagt mycket, mycket bra just nu.