radioaktiva rabalder
Jag har drabbats av ett elakartat virus. Det angriper hela min kropp på ett mycket obehagligt sätt. Sakta men säkert bryter det ner mitt immunförsvar tills det inte återstår något motstånd alls, utan bara evinnerliga fält med slemkroppar för viruset att bosätta och ha allehanda orgies på tills det har förökat sig kopiöst och det inte finns nåt annat att göra än att vänta ut det tills det tröttnar. Hela proceduren brukar vanligtvis kallas förkylning. Jag har fått en
I vanliga fall brukar jag beskriva en förkylning såhär: några dagar per år så får man vara hemma från jobbet och titta på film under en filt. Låter ju ganska gött, men icke. Denna gång så var det mycket värre än vanligt. Min näsa är totalt igenbommad och jag låter mycket lustigt när jag pratar. Som om inte det vore nog, för att inte dö av syrebrist så måste jag andas med munnen ganska rejält öppen. Det ser ganska roligt ut kan jag tänka mig, men som tur är är jag ensam i min misär så ingen kan peka och skratta.
Vidare så är min hals i spillror. Det känns ungefär som att svälja taggtråd när jag dricker vatten.
Även om det ibland kan vara väldigt skönt att vara hemma från jobbet, så är det inte det nu, för jag har inget att göra hemma. Att sitta ensam i en etta är ingen direkt hit om man säger så. Se på tv orkar jag bara göra en stund, läsa orkar jag inte alls, datorn funkar men det finns inget att göra där heller. Jag vill träna, men det blir inget bra nu när jag inte mår så bra. Det slår aldrig fel heller, att jag blir sjuk när träningen går som bäst. Undrar varför det är så?
En sak som är bra är det faktum att jag inte haft feber. Det tar verkligen (jul)musten ur en. Nu är det bara att ladda upp med whiskey och försöka bli frisk innan helgen i alla fall.
I vanliga fall brukar jag beskriva en förkylning såhär: några dagar per år så får man vara hemma från jobbet och titta på film under en filt. Låter ju ganska gött, men icke. Denna gång så var det mycket värre än vanligt. Min näsa är totalt igenbommad och jag låter mycket lustigt när jag pratar. Som om inte det vore nog, för att inte dö av syrebrist så måste jag andas med munnen ganska rejält öppen. Det ser ganska roligt ut kan jag tänka mig, men som tur är är jag ensam i min misär så ingen kan peka och skratta.
Vidare så är min hals i spillror. Det känns ungefär som att svälja taggtråd när jag dricker vatten.
Även om det ibland kan vara väldigt skönt att vara hemma från jobbet, så är det inte det nu, för jag har inget att göra hemma. Att sitta ensam i en etta är ingen direkt hit om man säger så. Se på tv orkar jag bara göra en stund, läsa orkar jag inte alls, datorn funkar men det finns inget att göra där heller. Jag vill träna, men det blir inget bra nu när jag inte mår så bra. Det slår aldrig fel heller, att jag blir sjuk när träningen går som bäst. Undrar varför det är så?
En sak som är bra är det faktum att jag inte haft feber. Det tar verkligen (jul)musten ur en. Nu är det bara att ladda upp med whiskey och försöka bli frisk innan helgen i alla fall.
Kommentarer
Postat av: Danne
Lite sjukt eg, vi har inte kommit på nån medicin ens mot en så "enkel" grej som ett förkylningsvirus! Är det nåt som ska ta livet av livet på jorden så är det ett virus :P
Trackback
