A small step for mankind, a big one for me!

Träning ja. Det var ett tag sen. Jag har ju som sagt fått inflammation i mina underarmar, på grund av att jag, i min iver att komma någonvart, kört på precis lika hårt fast jag i dagsläget har gått ner cirka 12kg i vikt. Jag har i stort sett bara tappat fett och vatten, men det är just de sakerna som skyddar och smörjer leder och ligament. Så därför sitter jag här och är lite deppig. Jag har, som ni kanske märkt, ett ganska stort beroende av att träna för att må bra. Det kan liknas vid missbrukarens dagliga sil, jag måste ha min fix helt enkelt. Extremt säger kanske någon, fuck you säger jag : )

Jag får nojja över att jag krymper ihop, att allt mitt slit ska försvinna på en vecka. Det är ren bullshit, och det vet jag, men det är ju tanken som räknas även i det här fallet. Det är extra bekymmersamt också att det kommer nu när jag "deffar" som det så fint heter. Jag väger nu strax under 90kg, en vikt jag inte har varit på sen jag var 18 år. Kläderna jag brukade använda förr är som mindre tält nu, och det känns som om jag har förlorat massa muskelmassa. Personligen tycker jag min kropp ser mycket bättre ut nu, men jag har inte vant mig än.

Herregud, jag låter helt patetisk, men jag lovar er, när man tränat såpass länge och så målinriktat så blir man fan lätt snedvriden.

Ps. jag var iaf ute och sprang 5 km idag. jag har inte sprungit på drygt 3 år. Det kändes fruktansvärt bra.